Via några radhusområden, ytterligare en plan, några backar och svängar ser jag silhuetten i fjärran. En annalkande gryning som ser ut som en skymning. En rosalila nyans som mjukt går över i en djupt mörkblå. De svarta granarna hugger in sin egen form mot himmeln. Jag tänker på att skriva ner detta. Vätan tränger sig in på kroppen när jag kommer fram. Nu ska jag sova. Sen vakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar