favoritfilosofen

om man ska nämna några former av husgudar på ww-bloggen, så kan man anta att dessa kan delas in i olika typer av kategorier. exempel på sådana kan vara sport, djur, former och filosofer. när det kommer till det sistnämnda finns det i princip en styck som står för sig själv och ut från resten.

när man betänker var och när personen i fråga levde betänker man per automatik samtidigt också ens egen lott i historien. tänk om man inte föddes i sverige 1985 efter mr. j, utan för ungefär på en höft 2500 år sedan i västra medelhavsområdet.

hade då inte sannolikheten varit befintlig att man på ett torg, på en brygga eller i en vagn stött på en herre. en herre som kan ha haft luftiga kläder, sandaletter, kanske lite skägg och en häst. en herre som någon gång, vid ett, förmodligen, väl utvalt tillfälle, mitt i det subtropiska klimatet, bland korgar, omkringkutande kids, båtar och sandiga vägar, yttrar ett påstående. ett påstående som borde kunnat göra honom till rockstjärna.
att

Allt är vatten.

har alltid associerat dessa ord med mystik. att det utger sig för att vara något mer. något som ligger inbäddat i det som inte riktigt kan greppas. att frasen innehåller flera dimensioner. å andra sidan ter det sig en smula lökigt att sönderanalysera det hela. låta det vara. stilla sjunka in. men ändå, hur kom det till honom?

ww-bloggen är sent ute till festen. det är en sak som är säker. ett par millenia närmare bestämt. men tidlösa ideér och universella påståenden borde ändock bli föremål för lite beundran, ödmjukhet och fascination.

Thales forever