lördag 17 oktober 2009

återkommer senare

"... Det kommer nya grupper med kollegor som vi bekämpar en efter en. Kändes som kollegorna aldrig skulle ta slut. Kan inte på något sett erinra mig att vi var så många på kontoret. Till slut verkar det dock som vi besegrat samtliga motståndare. Vi sänker garden och kollar ut över kontorslandskapet. Kullar av kollegor skymmer sikten. -Welcome to my reality- säger Donald. Jag tittar snabbt bort då jag inte förstår vad han menar. I mitt blickfång skådar jag en mycket gammal vän och bloggkollega. Uppe på högsta kullen står Archibald Bolero. Min käke dras nedåt och jag andas häftigt in luft i munnen. Archibald pekar mot oss och signalerar med fingrarna att vi är döda! Han hoppar från kulle till kulle och med rasande fart flyger han mot oss och får in en dubbelspark som träffar oss båda. Jag och Donald flyger bakåt men lyckas landa på fötterna bredvid varandra. Vi tar båda sats och hoppar rakt upp i luften mot Archibald. Vi stannar i mitten av luften och framkallar blixtar och eld som vi lärt oss av en man från vår ungdom. Våra salvor träffar mitt i prick. Archibald har fortfarande krafter kvar och överaskar oss med en kaskad av kaststjärnor. Precis innan stjärnorna ska träffa kommer en kraftig vind som vänder hela kaskaden och med enorm fart flyger dom tillbaks mot kastaren och tränger in i hans skinn. Vi vet fortfarande inte vem som framkallade vinden, men vi har våra aningar. Archibald Bolero reser sig upp och kastar sig ut genom fönstret. Vi springer efter. När vi kommer fram till fönstret kan vi inte se skymten av vår f.d. bloggkollega. Vi sansar oss, städar upp kontoret och sopar upp högarna av kollegor."
-PTVK

Orkar inte skriva nåt i helgen. Den episka fajten igår tog musten ur en. Får vila känns det som. Har plockat fram nål och tråd och försöker åtgärda skadan i skinnet. Var inte beredd på den där vinden, den tog mig på bar gärning. Tror dessutom jag höll kaststjärnorna på fel sätt, har aldrig använt såna förr. Får skylla på nåt. Ohio och Fishstuff skulle assistera men dom fick ont i halsen. Smällar man få ta. En god fajt det var, en får tacka!

2 kommentarer:

  1. Kastvindar och kaststjärnor! Ett ofog!

    SvaraRadera
  2. Väl kämpat! En av de bästa fajter jag varit med om faktiskt. Fortfarande lite ont i magen efter din hoppspark men sånt går ju över. Vad hände egentligen? Varför blev det som det blev? Jaja det var kul att träffas iaf!
    Sköt om dig!

    SvaraRadera