söndag 24 januari 2010
all time hi!
satte rekord nyss. lite efterkontroll och beräkningar krävs innan det kan bekräftas till fullo. men jag måste säga att det känns annorlunda, att det känns fantastiskt. jag klarade att hålla andan i knappa 9 dygn. stoppuret stannade på 210 timmar eller 12660 minuter och 1 sekund! shit asså. här bjuds en mindre sammanfattning och beskrivning av det gångna förloppet. på det stora hela gick det rätt smidigt ändå. med undantag för ett par komplikationer. körde på två packs denna gången som sagt. allt kändes bra till en början. natt 4 infann sig dock den där imploderande, lätt kyliga känslan över bröstkorgen. jag kunde inte låta bli att titta på klockan vid den tidpunkten. glädjande kunde jag konstatera att betydligt mer tid hade förflutit än vad jag då trodde. runt timme 152-172 fick jag för första gången större tekniska mankemang med dator och internet. efter att lite förbättring skett med den saken återvände jag med fullt fokus till jakten på apnea-rekordslakten. när klockan slog midnatt natten till idag hade jag precis påbörjat min 20:e utomkroppsliga upplevelse. jag kände att de sista timmarna var i antågande, att slutspurten var nära. och att ett första andetag skulle sitta fint. när mina knogar plötsligt antydde en lätt smaragdgrön ton och hjärtfrekvensen låg på ca. två slag i timmen blev jag orolig. mina försök att avleda och grundlura smärtan genom att rabbla danmarks tronföljd baklänges misslyckades gång på annan. efter att enbart underkroppen skakat okontrollerat och benen lyft sig i en 185-gradig vinkel valde jag att avsluta projektet. om så är fallet har jag med denna bedrift slagit rekordet med god marginal. nu väntar vila och lite energidryck. stavanger kan väl vänta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hade helt missat detta inlägg. Fenomenalt imponerande bedrift! Inte minst den nästan otroliga tiden du landade på men även att du tokbriljerade genom att dra den danska tronföljden baklänges under samma förlopp. Försökte själv nu precis och kan intyga eventuella tvivlare hur svårt det var. I slutet av ramsan var luft och några pipljud det enda jag kunde urskilja i mitt rabblande. Kanske gjorde felet att dra ramsan inåt i munnen istället för utåt iof. Men ändå. Högst imponerande!
SvaraRaderaTack! Kan meddela att benen i detta nu börjar återgå till sin ursprungliga vinkel och knogarna gör sitt bästa för att hitta tillbaks till sin vanliga nyans.
SvaraRaderaP.S, jag drog andetaget/ramsan utåt. D.S