del 8 av 9, "nej vad säger vi,"

"Nej, säger han, det vet jag inte". Han tittar på hatten. "Kanske ha en sån här hatt." "Ja", säger mannen. "Nåt mer", fortsätter han. "Vet inte, fiska kanske. Och sova." "Jag var bra på att fiska en gång i tiden", infliker Adina. "Det var innan jag fick grått hår och skrynklor. Innan jag fick ta en dag i sänder och innan man fick förlika sig med det som kom omkring. Innan tiden började gå som fortast och jag fick springa med den. Innan tillvaron började bli mindre, innan glömskan gjorde sig mer påmind och innan jag satt här i luften.
Jag brukade få napp när det regnade, mest abborrar faktiskt. Ibland var det sena kvällar och andra gånger mitt på dagen. De var goda att steka med salt, peppar och dill och till det brukade vi och barnen oftast ha smör eller creme fraiche. det var också gott med en öl till".
"Nu blev jag hungrig", säger mannen.
"Nej vad säger vi, ska vi ta oss ner eller?" "Å andra sidan", säger Jeff. "Kan vi nog göra så sakteliga", svarar Adina. "Yes, då gör vi det. Nu ska ni få se vad jag menade med en rättvis bild", säger Andbpiaoe och landar en stund senare pontonplanet mjukt och följsamt på millimetern perfekt på skolgården. Skoldagen är slut och vad ovanlig och tom och trist den känns tänker Kalle. När mannen hjälpt Jeff och Adina och hennes rollator ur planet ger han Kalle hatten och säger att han kan få den. Jeff ger han sin skiva. Sedan tackar han för sig och säger ha det bra och lyfter planet åter mot skyn. Denna gång är skimmret från det mera gult. Trion säger hej till varandra och går på varsitt håll.

ny inventarie

77.5 minuter?

drömde en natt inatt som varade 80 minuter. det var en skollektion. och jag sov i 75 minuter. när jag sen öppnade tidningen läste jag en artikel vars författare jag kunde relatera till min dröm. en metadröm på min ära. åt nog för många våfflor i förrgår.

del 7 av 9, "känner igen musiken"

"Jo jag säger som så att det här säger jag till de flesta som jag åker upp med. Ni har frågor och jag ska besvara dom, jag tycker nog om att ge svar. Även om dom emellanåt gränsar till lite både och. Ni kan kalla mig entreprenör, idealist, föreläsare och/eller estradör. Jag ger människor perspektiv på livet så här från ovan. Världen ser annorlunda ut här uppifrån jämfört med nere på marken. Det skiljer inte mycket mellan att se behovet av varandra och att allt hänger ihop till något annat. En sorts slippery-slope så att säga."
Tystnad. "Jaha, jo det kan man säga", replikerar Adina som tar orden ur mun på Jeff som fyller i och hjälper dialogen framåt genom att fråga hur Andbpiaoe kör planet. Konturerna av jorden övergår allt mer i gröna och gråa och blåa nyanser när turbulensen bollar med planet för några sekunder. "Hehe, på tankekraft och handlingsvilja", svarar Andbpiaoe. Adina vet inte hur hon ska ta det svaret men hon gör det. Timmarna går och samtalen ligger täta. Frågor och svar byter ägare där i planet 5000 meter upp i luften. Andbpiaoe sätter in en skiva i spelaren och börjar nynna. Adina känner igen musiken och Jeff klappar takten. Kalle gäspar till.
"Och vad vill du göra Kalle", frågar sen mannen. Kalle tittar upp, "Vad jag vill göra?" frågar Kalle tillbaks. "Ja vad vill du göra."

del 6 av 9, "5 säten finns det och gott om plats"

För att göra en lång historia lite kortare kan vi nu säga att Jeff har hjälpt Andbpiaoe att bogsera hans plan till andra sidan gatan och in på den stora öppna skolgården. Där har kidsen slutat hoppa hage, spela kula och leka kurragömma. Alla har samlats runt farkosten med stora blickar och frågor och Andbpiaoe försöker svara bäst han kan. Ja eller nästan alla, inga av Kalles klasskompisar syns till. Dom är nog på lunch, tänker Kalle och tycker det är typiskt att dom ska missa detta. Dom hade nog tyckt att han var cool. Menmen han hinner i alla fall plåta några foton med mobilen sin innan han tar plats med all sin förväntan i planets baksäte bredvid Jeff som undrar vad som egentligen händer och vad han har gett sig in på.
Interiören är ganska rymlig, 5 säten finns det och gott om plats. Det finns pilotglasögon och spakar och knappar och lampor och annan elektronisk utrustning. Sätena går i brunt, armstöden är av trä.
I framsätet sitter Adina och i det rymliga benutrymmet har hon ställt sin rollator. En anställd från boendet som hon lyckats övertyga tittar nervöst och avvaktande på. "Ok, då kör vi" påpekar Andbpiaoe till barnen som börjar röra sig lite bort från planet.
"Nu så", yttrar han sedan halvskrikandes. Andbpiaoe börjar nästan slicka på sina sidewhiskers av vinddraget som uppstår när planet börjar levetera. Han står upp i planet och har alltså inte satt igång motorerna. Han frågar om det går bra om Kalle kan hålla hans hatt ett tag. Det gör det.

del 5 av 9, "dragkroken baktill"

Mannen, som ser ut att vara i 35-årsåldern har en svart top-hat, grå kavaj, vit skjorta, beige slips, sidewhiskers, gula byxor och damasker.
"Jo som sagt, fortsätter han och klappar på planet, jag hade behövt lite hjälp att hitta ett utrymme för gamle Bettans skull. Här är det för trångt för henne att kunna lyfta igen. I utbyte kan jag erbjuda er två en resa och var inte oroliga, den här "landningen" representerar inte mina tusentalet andra. Den är missvisande. Man skulle kunna säga att ni inte har fått se en rättvis bild".
Adina börjar vid detta laget få ett litet grepp om situationen och tycker detta verkar något spännande.
"Jag heter Kalle och jag vet ett ställe", säger Kalle plötsligt. "Vår skolgård hade kanske passat. Det är på andra sidan gatan där".
"Ok, fint, svarar mannen, då får vi ta oss dit".
I samma stund kommer Jeff åkandes i sin truck på dagens tredje däckmission. Han kör och sippar på sitt kaffe som han tycker han har fått till utmärkt denna dag. "Ahhhh", suckar han till sista droppen. Andbpiaoe får syn på dragkroken baktill på Jeffs truck när han närmar sig och rusar ut mitt i gatan med slipsen fladrande i vädret. Jeff är nära att volta men lyckas stanna mitt framför Andbpiaoes näsa.

del 4 av 9, "en gravid kvinna och dennes? man"

Kalle är nervös och spänd. Han låter sig lätta på trycket, han pinkar vid ett träd. ganska länge, 1 minut kanske. Han tänker att nu ger han trädet dricka. Sen springer han vidare mot molnet. På motsatt håll springer Ellen, Jonas och Marie. Klasskamraterna utbyter knappt några ord. Det hinns inte med.
Det syns klart och tydligt nu, planet, där det står vid äldreboendets uteplats. När han kommer fram är mannen i farkosten det första Kalle ser. Han babblar oavbrutet och ställer sig upp. Sedan ser Kalle Adina som sitter och beskådar spektaklet. Hon är förvirrad och hör efter allt oväsen knappt sig själv säga Hejsan till Kalle som hälsar tillbaks. Hon frågar honom om han gjort sig illa på nåt sätt av kraschen och Kalle säger nej. Tillsammans bevittnar dom nu inte bara mannen stiga välbehållna ur pontonplanet utan även en gravid kvinna och dennes? man. Dom tackar oförklarligt för sig och går iväg och mannen vinkar glatt på återseende. I nästa sekund vänder sig mannen om. Han får syn på pojken och gumman.
"Jag ber om ursäkt för blommorna" säger han och pekar ner på planets ena ponton som står i rabatten.
"Äh jooe.. mitt namn är Asåfamogv Andbpiaoe och jag letar efter en öppen yta".
Adina konstaterar att händelsen har uppmärksammats även bakom henne. I fönstren står personalen och några av de boende och är osäkra nog att kunna ta i trä. Hon kan bara instämma.

översättningsövningar, sista delen

1. De bekväma bussarna går klockan 11.51.

2. Mina bakelser kostar tvåtusen lire. Du betalar dem i kassan.

3. Vart går du? Jag går till torget där det finns en stor tabell med tågtiderna.

4. Sedan hur länge köper ni smör i snabbköpet?

Meningar med buono, bello, quello, questo och adverb
5. De har hittat det/den där föga fördelaktiga stället/platsen för en timme sedan.

6. Var har du lagt den där fina tjocka/vintriga ollen?

del 3 av 9, "kraschen"

Saken kom närmre och närmre. Det stod utom tvivel att farkosten var på väg mot en okontrollerad landning. Nyfiken som Kalle var försökte han springa i riktning mot planets, för man kunde nu se att det var ett pontonflygplan det handlade om, kommande nedslagsplats.
Mitt emot Kalles skola ligger ett äldreboende. I morgonsolen på boendets uteplats sitter Adina. Hon har just ätit frukost. Bredvid sig har hon sin kaffemugg och sin rollator. Hon lyssnar på fågelsången. Den innefattar idag både en bofink och en koltrast. Eventuellt även en björktrast. Sången börjar plötsligt överröstas. Efter några sekunder dränks den av en stegrande, helt absurd decibelnivå som sedan når sitt klimax i en fullständig och komplett krasch som framtida ljudforskare ska få komma att namnge i konsensus. Adina tror varken sina öron och ögon när dammolnet så sakteliga skingras precis framför henne. Måtte detta något vara obemannat hinner hon tänka. Om det inte var det, är det det nu, hinner hon tänka sen. Efter hon tänkt det flyger glasluckan till planets förarhytt all världens väg och inifrån hörs en mans stämma yttra: "..helt rätt, en gång kom det till och med nån."

del 2 av 9, "ett glas fil"

Det här var i övrigt en ganska vanlig början på dagen för Kalle Suma. Han ville fortsätta sova när klockan ringde. Han hade kunnat sova länge till. Men han gick upp. Han tog ett glas fil mot klumpen han kände i bröstet. Han tog sen snabbt sin väska och sitt päron i handen och gick iväg till skolan. Han hälsade på gammelfabror Vegard vid bion, Jeff vid sin däckhandel och ambulanssköterska Nelson som kostade på sig en rökpaus vid sjukhuset. Vid övergångsstället vid korsningen torggatan/Opll:s deli hördes helt oväntat ett dovt brak ovanför hans huvud. Han böjde det bakåt och tittade uppåt. Där fick han syn på en cirkelformad vit prick. Runt pricken slöt sig ett lila skimmer. Kalle tappade päronet i marken och började springa.

fler amerikabilder

en hommage till den stora berättelsen, del 1 av 9, förord + tack

jag har alltid hyst hjärta och varit impad av personer som kan skapa egna universum. som kan berätta och visa verkligheter eller overkligheter genom text, ljud, leverne och bild. och ja, det finns gott om goda influenser, det ska gudarna veta. jag tänkte att jag ville ge detta ett försök. det här kommer att vara ett bidrag för att möta den fäblessen. jag ska därför ge er en teaser. just den här berättelsen kommer bl.a. att handla om en kille som heter Kalle, en däckhandlare som heter Jeff och om en gumma som heter Adina.
och om det här med att finnas till./

det här kan ses som ett livsverk.
forts. följer

översättningsövningar, del 3

1. Han vill inte åka till Rom tjugo i ett.

2. Kan du italienska?

3. Studenten håller inte på att klä på sig.

4. Vi får inte gömma boken.

spelen är slut och nya börjar

och jag har försökt se det mesta, snowboard, curling, skidor och vilken avslutning det blev med herrhockey-finalen mellan USA-Canada. detta var hockey. bäst, levande, spännande och händelserik. och vilken publik. pur kärlek. jag satt med min sherry och vaktel och trivdes. och sveriges television och play sen. har alltid varit ett svt-fan men detta har varit helt perfekt. och förgät ej svenskarnas insatser, lika bra som förra gången det begav sig väl? och nya är som sagt på g.
hatten av.