"Nej, säger han, det vet jag inte". Han tittar på hatten. "Kanske ha en sån här hatt." "Ja", säger mannen. "Nåt mer", fortsätter han. "Vet inte, fiska kanske. Och sova." "Jag var bra på att fiska en gång i tiden", infliker Adina. "Det var innan jag fick grått hår och skrynklor. Innan jag fick ta en dag i sänder och innan man fick förlika sig med det som kom omkring. Innan tiden började gå som fortast och jag fick springa med den. Innan tillvaron började bli mindre, innan glömskan gjorde sig mer påmind och innan jag satt här i luften.
Jag brukade få napp när det regnade, mest abborrar faktiskt. Ibland var det sena kvällar och andra gånger mitt på dagen. De var goda att steka med salt, peppar och dill och till det brukade vi och barnen oftast ha smör eller creme fraiche. det var också gott med en öl till".
"Nu blev jag hungrig", säger mannen.
"Nej vad säger vi, ska vi ta oss ner eller?" "Å andra sidan", säger Jeff. "Kan vi nog göra så sakteliga", svarar Adina. "Yes, då gör vi det. Nu ska ni få se vad jag menade med en rättvis bild", säger Andbpiaoe och landar en stund senare pontonplanet mjukt och följsamt på millimetern perfekt på skolgården. Skoldagen är slut och vad ovanlig och tom och trist den känns tänker Kalle. När mannen hjälpt Jeff och Adina och hennes rollator ur planet ger han Kalle hatten och säger att han kan få den. Jeff ger han sin skiva. Sedan tackar han för sig och säger ha det bra och lyfter planet åter mot skyn. Denna gång är skimmret från det mera gult. Trion säger hej till varandra och går på varsitt håll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar