var över hos Lenny igår. han berättade en härlig anekdot från svunna tider. han hade hört den från farsans hansas, när de båda diskuterat vokabulär. den handlade om Lenny's farbror Tenga. han hade i sin barndom haft en fascination för smörgåsar. Lenny's farsa hade berättat att han mindes sin brors, stundtals, återkommande önskemål när det vårades frukost eller mellanmål. det gällde en så kallad "hatt" (hög med smör) på en brödskiva, "mönse". denna "mönse med hatt", förde han sedan till gomseglet, för att där, med tungan, "dotta" (här hittade Lenny ingen bra ordförklaring, han sa att det handlade om en känsla, men det närmaste han kunde komma i form av översättning var "dotta") innan förtäring. därav uttrycket "Dotta mönse med hatt".
jag sa att jag kunde känna igen mig delvis i detta. vissa livsmedel som är torra fastnar lätt i gomseglet. det bildas liksom ett vakuumliknande tryck som man inte kan få loss enbart med tungan, fyllde Lenny i. vi sammanfattade det unisont när vi tyckte att fingrarna vid sådana tillfällen är det enda tillräckliga hjälpmedlet.
jag köpte ingen skjorta på vägen hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar