krattat singel

det var ett tag sen Katt Ruskan hördes av. ww trodde ett tag att vi förlorat kontakten med denna trevliga person för gott. denna källa av "spot-on-visdom". men vi hade fel. häromsistens delgav hon ett citat som är värt att printa svart på vitt så att säga. kontoret vill hävda att orden är som solsken för öronen, bomull för hjärtat. som jämnt krattade singelstensgångar för själen. Katt har förmågan att krama ur essensen av det som är viktigt. att precist sätta ord på känslor och komprimera insikter, enkelt och informativt.
anyhoo.. vi är inspirerade som ni märker. redaktionen anar att det inte kommer att bli mycket bättre än så här. Katt lät för övrigt hälsa, då Fishstuff mötte henne på stan, att hon inte längre jobbar kvar som sjuksköterska. hon berättade att hon inte kunde göra varken patienterna eller sig själv rättvisa. resurserna var för små och arbetsbördan/ansvaret var för stort. hon hoppas att det är en tillfällig downperiod. Katt jobbar just nu som kyrkogårdsarbetare och är ett alltid lika välkommet inslag på den här bloggen.

"Det här med att vara inne i något. Och att sen känna uppskattning.
Jag tror det där hänger ihop på nåt sätt".

Katt Ruskan
Kreativis philosophie emeritus

ända in i kaklet

hänkade på Lenny igår och simmade. 3875 meter. eller 155 25-meters-längder. mör idag, öm i nacke efter allt bröstsim. fick utjämna med lite ryggbröstsim emellanåt. gick bra annars tyckte jag. allsidig träning det där för kroppen, lite som längdskidåkning. L-man bjöd på dessert när vi kom hem, grädde, yoghurt och bär, riktig återhämtningsmat det. dunrik och mördaren hälsade jag på i helgen, trevligt att det blev av och att de passade dom. meddelade med kort varsel om det gick för sig att man tågade ner till dom, det gjorde det. som sagt skoj att vara där. nej nu blev det här för mycket av en "blogg" igen. menmen. ww-kontoret lovar skärpa sig.

högklackade eskor!

"i went on home to my mom
it was her birthday today
she had high-heeled
shoes- eshoes- eshoes- shoes -e- shoes-e-shoes"

sponsorer

ww-bloggen sponsras kommande period av framtiden. avtalet gäller resterande del av september samt oktober och november ut. redaktionen hoppas och tror på ett givande och lyckat samarbete. vi känner förtroende, trygghet och stöd från vår nya partner. den har så mycket att erbjuda att det nästan är svårt att fokusera. ww har dock en liten gnagande känsla av oro. det är lätt att det blir ingenting av det hela istället för någonting. kontoret vet. vi har fått erfara det tidigare, the hard way. vår förra sponsor, nuet, var nämligen i sina sämsta stunder en mycket förrädisk och tankspridd kompanjon. den kunde generera både missnöje, besvikelse och ångest på kontoret. det resulterade i att Spacemonkey och Lenny fick vara hemma ett par dagar. dom klagade på stress och smärtor i huvud och bäcken. den ljusa sidan av lagarbetet var stunder av en "känna-att-man-lever"-känsla. men, som sagt, samarbetet sprack.

en kortare epok av tillbakagång och misströstan inleddes. vi gottade ner oss i det förgångna. redaktionen tyckte, i sanning, att förslaget kvinnan i medelåldern ute på stan gav, var en strålande idé. men om korten ska läggas på bordet så tyckte vi samtidigt det var ett perfekt tillfälle/ursäkt för oss temporärt sargade själar, att finna uppmuntran i gångna tider och "gamla bilder från förr".
det hjälpte, vi slog tre flugor i en smäll och kontoret är nu redo för att i framtida (nästa) inlägg kombinera just futurum med pluskvamperfekt. det där hänger ihop så att säga. vi kommer att avsluta vår serie barndomshits.

när mat blev rock

udda matvanor har på senare tid fått allt större genomslag i vårt tunnlånga land. när man ska äta vad och vad man ska äta när, är säkert ett återkommande ämne runt mångas middagsbord. debatter av vad man överhuvudtaget bör/ska/får äta för mat har ofta pengar och status som ingredienser. olika vanor blir följden, påverkan.
mat är en stor del av livet. tv-kockar har länge varit cutting edge när det gäller att skapa trender och inspirera gemene kvinna och man. men ibland blir recepten och menyerna lite väl exklusiva, minimalistiska och suggestiva. fick av en slump in färöisk statstelevision när jag gjorde en ny kanalsökning häromsistens. döm om min förvåning när kocken i rutan i matprogrammet där, på bästa sändningstid, tillagade detta:

förrätt: lättsaltad friterad luft.

huvudrätt: placenta på halländskt vis.

dessert: honungsglaserad hårddisk.

kalendarium

bara för att hålla isär/reda på dagarna sammanställer kontoret en redogörelse över den gångna helgen. smaskigheter för er del. förhindring av sammanflytning och hjälp för oss andra.
fre. vattenkransinstallation. nyckelöverlämning. bad. räkor. sova.
lör. bad. trädgård. pizza. öl.
sön. internet. kaka. kaffe. film?

kontinuerlig krets

"'cause it's continuous circuit
tcckoto"

"(namnlöst inlägg)"

ww-bloggen åberopar force majeure och ber om ursäkt.
det här var inte tänkt att vara ett inlägg.

om fem dagar

"in five days ill meet my granddad
in five days ill meet my granddad
and then will we have so much fun
and then will we have so much fun"

här: också

som ett tillägg till föregående postning kan nämnas att bolero bl.a. även är en sorts hatt, samt namnet på en dansbandslåt.

här: plagget

bolero är en jacka eller tröja som slutar strax ovanför midjan. i början av 1900-talet kom bolerovästen som bars till vida skjortor med veckat bröst. boleron, som ursprungligen är ett spanskt klädesplagg, finns i en mängd olika utföranden, sett till både form och material. både korta och långa ärmar förekommer och materialen varierar mellan allt från bomull och polyester till viskos och siden. på 60-talet var även sammetsboleros vanligt.
boleron har fått en liten renässans så här i slutet av 00-talet. tack vare dess många och generösa utföranden uppmuntrar boleron till användning, både till vardag och fest. som kofta i skolan, som accessoar till rockabilly-outfiten eller som komplement till bröllopsklänningen.

källa: klingel

nya favoritställen

enligt en ny undersökning statistiska centralbyrån gjort bland landets köttmarknadskombatanter, föredrar överraskande nog en klar majoritet av dessa att inte träffas på krogen. föreställningen slås i bitar med orsaker som för hög musik, knapp belysning samt allmänt "högt och flyktigt tempo". nya favoritsituationer för lovemaking ska enligt de förfrågade däremot vara bl.a. museér, motionsspår, blodcentraler, slussar, vinprovningar, fik, marknader, perronger, kundtjänstssamtal och fållbänkar.

källa: Televerket

hmmmm

everybody will be kings tomorrow, let me organize

redaktionen avslutar en artikelserie och påbörjar i samma stund en ny. kontoret minns och har ett litet förråd med gångna egenskapade låttexter. några hits/godbitar från barndomen som i och med detta utkommer i nya förengelskade versioner.
med ett undantag.



han stå-t-t-e på vägen ibland.

Arthur Semi II

kontoret har de senaste dagarna fått koppla in syrgastältet. i skrivande stund, mången timme efter upptäckten, är vi fortfarande både darriga och tagna. återhämtningen har bara börjat. kontoret har funnit ännu en gammal bild. men denna gången en raritet, en artifakt. den publiceras tillsammans med en framgångssaga. det här är berättelsen om Ohio's farfar Arthur Semi II. förtäljd av flertalet släktingar till Ohio.
den tar sin början i slutet av 40-talet. strax efter Arthur’s 32:e födelsedag.
då var Arthur en fattig man. hans korsordsrättningsfirma gick trögt, mycket trögt. hjulen ville inte snurra. ersättningen för besväret från korsordsförlaget var inte mycket att hurra för. ackordlönen var inte tillförlitlig. få köpte vid denna tidpunkt korsordstidningar i allmänhet och ännu färre löste och skickade in lösningar i synnerhet. extraknäcket som lykttändare på den lokala restaurangen Dansande kylskåpet alstrade inte heller många riksdaler. orättvist, självfallet, det tyckte även hans fru där paret bodde tillsammans med deras nyfödda son i sin fina lilla stuga i södermännens land. en dag, kort efter att hans arbete på restaurangen blivit överflödigt sedan det elektrifierade ljuset breakat på allvar, kände Arthur att det fick vara nog. han skulle sätta punkt för misären.. han skulle kombinera sin rastlöshet med sitt stora fadershjärta genom att pröva lyckan i det stora landet i väst. där skulle han hitta en stabil inkomstkälla som skulle kunna försörja sin familj på andra sidan Atlanten. drömmen skulle bli verklighet, planen skulle hålla om det så var det näst sista han skulle göra. dagen för avfärd kom. han packade sina pinaler, sina glasögon och sin hjälm, ty han hade lovat sin mor att vid resa i utlandet medta denna tingest för säkerhets skull. "man vet aldrig vad som kan hända", hade hon bestämt sagt. nyheten om emigranten hade trots allt uppmärksammats i den lilla byn och Arthur blev inbjuden att närvara vid torget av självaste borgmästaren. där önskade denne, något avundsjukt, en lycklig resa, varpå stadens nycklar samt ett purpurfärgat nattduksbord i plast överlämnades. de två tillresta i publiken hördes överlägga om chansen fanns att resan skulle genomföras per automobil. Arthur vinkade senare av sin fru och sitt barn på järnvägsstationen och lovade komma tillbaka när allt hade ordnat upp sig. vid tågets ankomst i Götet hoppade han med bagaget sitt ombord på första bästa ångfartyg. 38 timmar tog resan till Liverpool i England. därifrån tog det ytterligare 1 vecka innan land åter kunde ses vid slutdestination Washington. övergången krävde 12 uppkastningar.
nästan omedelbart efter ankomst, nästan innan det första steget tagits i det nya landet, uppenbarade sig möjligheten. med jämna mellanrum brukade stadens amerikanska fotbollslag av pur välvilja bege sig till hamnen för att välkomna nyanlända. Arthur stannade upp och började samtala med dom. spelarna lyssnade nyfiket när Arthur redogjorde för sin resa och sin bakgrund. efter en stund föreslog några av dom att han skulle följa med och övernatta i klubbhuset. där skulle han även få en bit mat. dagarna därpå bekantade Arthur sig med dom nya omgivningarna. han fann snabbt nya vänner och uppehället ordnade till sig tack vare dom. en av dom upptäckte en dag hans medhavda hjälm och välkomnade honom att kolla in träningspassen. det dröjde inte länge förrän han blev erbjuden en plats som wide reciever i Oakton Icebreakers. ”Hur svårt kan det vara”?, hade Arthur tänkt, ”jag har ju hjälm i alla fall”. jodå, det gick vägen. tränaren tyckte han var en naturtalang. han blev förundrad över hur fort Arthur satte sig in i spelet och reglerna, oinvigd som han var i sporten. varje kväll innan han somnade tänkte Arthur på sitt overkliga flyt och tackade sin lyckliga stjärna. så småningom avlöste den ene matchen den andra och klättringen i den regionala serien tog fart på allvar. pengarna började strömma till. varje månad skickade Arthur ett personligt brev till sin familj, tillsammans med en summa pengar. vid ett par tillfällen bifogade han även några foton. dessa stoppade makan ömt undan i säkert förvar i Arturs nya nattduksbord.
efter ett par år av upplevelser over there, återvände Arthur sedermera till slut hem till Sverige igen, som en ekonomiskt oberoende man. hans amerikanska vänner bjöd han över flertalet gånger, lillkillen var dom bara tvungna att inte missa.
















Arthur, hukandes, tillsammans med sina bästa vänner före en match mot Rockville Headsets.
Från vänster:
Clarence Bluemilk
Opus "Junior" Donahue
“Long” John Lee
Reggae Johnson

att "ta" människor

alltid lika intressant när man i ett samtal blir tilltalad i tredje person singularis. trots att man är 1. närvarande 2. både till kropp och sinne 3. bekant med den man för dialog med. fenomenet dyker oftast upp när man själv är lite med i ett samtal, vid sidan om, mer som betraktare. när samtalet främst berör person A och B och inte en själv, C. ex: hade varit med gode farbror Bolero och tvagat lekamen en varm dag häromsistens, när hans gamla granne började samtalade med honom. när grannen märkte att det var jag frågade denne ”men hejsan, har Archibald också badat idag?” ”jomen”, svarade jag lite överraskat, osäker på vem frågan riktade sig till, ”efter många om och men så”. grannen är snäll, vill väl. det var ett tag sen hon såg mig och hon skulle säkert fått dåligt samvete om hon inte hade bjudit in den här personen/han den/det på ett hörn i konversationen. vem hade inte fått det?