den tar sin början i slutet av 40-talet. strax efter Arthur’s 32:e födelsedag.
då var Arthur en fattig man. hans korsordsrättningsfirma gick trögt, mycket trögt. hjulen ville inte snurra. ersättningen för besväret från korsordsförlaget var inte mycket att hurra för. ackordlönen var inte tillförlitlig. få köpte vid denna tidpunkt korsordstidningar i allmänhet och ännu färre löste och skickade in lösningar i synnerhet. extraknäcket som lykttändare på den lokala restaurangen Dansande kylskåpet alstrade inte heller många riksdaler. orättvist, självfallet, det tyckte även hans fru där paret bodde tillsammans med deras nyfödda son i sin fina lilla stuga i södermännens land. en dag, kort efter att hans arbete på restaurangen blivit överflödigt sedan det elektrifierade ljuset breakat på allvar, kände Arthur att det fick vara nog. han skulle sätta punkt för misären.. han skulle kombinera sin rastlöshet med sitt stora fadershjärta genom att pröva lyckan i det stora landet i väst. där skulle han hitta en stabil inkomstkälla som skulle kunna försörja sin familj på andra sidan Atlanten. drömmen skulle bli verklighet, planen skulle hålla om det så var det näst sista han skulle göra. dagen för avfärd kom. han packade sina pinaler, sina glasögon och sin hjälm, ty han hade lovat sin mor att vid resa i utlandet medta denna tingest för säkerhets skull. "man vet aldrig vad som kan hända", hade hon bestämt sagt. nyheten om emigranten hade trots allt uppmärksammats i den lilla byn och Arthur blev inbjuden att närvara vid torget av självaste borgmästaren. där önskade denne, något avundsjukt, en lycklig resa, varpå stadens nycklar samt ett purpurfärgat nattduksbord i plast överlämnades. de två tillresta i publiken hördes överlägga om chansen fanns att resan skulle genomföras per automobil. Arthur vinkade senare av sin fru och sitt barn på järnvägsstationen och lovade komma tillbaka när allt hade ordnat upp sig. vid tågets ankomst i Götet hoppade han med bagaget sitt ombord på första bästa ångfartyg. 38 timmar tog resan till Liverpool i England. därifrån tog det ytterligare 1 vecka innan land åter kunde ses vid slutdestination Washington. övergången krävde 12 uppkastningar.
nästan omedelbart efter ankomst, nästan innan det första steget tagits i det nya landet, uppenbarade sig möjligheten. med jämna mellanrum brukade stadens amerikanska fotbollslag av pur välvilja bege sig till hamnen för att välkomna nyanlända. Arthur stannade upp och började samtala med dom. spelarna lyssnade nyfiket när Arthur redogjorde för sin resa och sin bakgrund. efter en stund föreslog några av dom att han skulle följa med och övernatta i klubbhuset. där skulle han även få en bit mat. dagarna därpå bekantade Arthur sig med dom nya omgivningarna. han fann snabbt nya vänner och uppehället ordnade till sig tack vare dom. en av dom upptäckte en dag hans medhavda hjälm och välkomnade honom att kolla in träningspassen. det dröjde inte länge förrän han blev erbjuden en plats som wide reciever i Oakton Icebreakers. ”Hur svårt kan det vara”?, hade Arthur tänkt, ”jag har ju hjälm i alla fall”. jodå, det gick vägen. tränaren tyckte han var en naturtalang. han blev förundrad över hur fort Arthur satte sig in i spelet och reglerna, oinvigd som han var i sporten. varje kväll innan han somnade tänkte Arthur på sitt overkliga flyt och tackade sin lyckliga stjärna. så småningom avlöste den ene matchen den andra och klättringen i den regionala serien tog fart på allvar. pengarna började strömma till. varje månad skickade Arthur ett personligt brev till sin familj, tillsammans med en summa pengar. vid ett par tillfällen bifogade han även några foton. dessa stoppade makan ömt undan i säkert förvar i Arturs nya nattduksbord.
efter ett par år av upplevelser over there, återvände Arthur sedermera till slut hem till Sverige igen, som en ekonomiskt oberoende man. hans amerikanska vänner bjöd han över flertalet gånger, lillkillen var dom bara tvungna att inte missa.
Arthur, hukandes, tillsammans med sina bästa vänner före en match mot Rockville Headsets.
Från vänster:
Clarence Bluemilk
Opus "Junior" Donahue
“Long” John Lee
Reggae Johnson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar